pushpublish

Läste precis en artikel om en Sverigedemokrat som blivigt misshandlad på grund av att han var just Sverigedemokrat. Hela artikeln går att läsa här. Visst kan man tycka vad man vill om deras åsikter, men vi har ju åsiktsfrihet här i Sverige så jag förstår inte vad problemet är. Jag tycker att demokratin är mer hotad av de som misshandlar folkvalda politiker på grund av dessas åsikter. Var är vi på väg egentligen? Såg för övrigt ett väldigt humoristiskt valplakat på Gustav Adolfs Torg i Malmö ett par dagar innan valet. Där stod något i stil med "Stöd mångfallden, rata Sverigedemokraterna". Jag tänkte lite för mig själv... "Jaha, hur tänkte dem där?". De vill alltså stödja mångfaldet i samhället, men tycker inte att Sverigedemokraterna ska få vara med och påverka. Där tog deras mångfald slut. Att man misshandlar politiker på grund av deras åsikter, eller på grund av deras sexuella läggning är ju helt skruvat. Det får bara inte ske. Inte i det Sverige som jag vill leva i. Frågan vi måste ställa oss är "tror vi på demokratin?". För det är ju egentligen där det brister från första början. Jag litar stenhårt på demokratin, så pass mycket att jag inte har något problem med att Sverigedemokraterna kom in i riksdagen (är inte SD-väljare, röstade på FP). För i politiken och i demokratins värld, så är det inte partiet med mest pengar eller med flest politiker i som vinner. Utan det är partiet med bäst argument och med flest väljare som vinner. SD fick 5,7% av rösterna, 1,8% mindre och de hade inte ens kommit in i riksdagen. Men det är bra att de gjorde det, för nu får svenskapolitiker en raket i röven och börjar sätta igång med integrationspolitiken. Det är egentligen därför jag tror att folk har röstat på SD. De etablerade partierna har blundat för denna frågan alldeles för länge. Men nu kan de inte blunda längre... Nu måste de dock visa att deras integrationspolitik är bättre än SD:s. Det tror jag att de kommer att lyckas med, hoppas om inget annat.

Så länge vi i Sverige använder oss utav ord och inte nävar när vi utbyter politiska åsikter så finns där ingenting att oroa sig över. För då kommer vi alltid att leva i en demokrati. Men då politiker misshandlas då går man över en gräns. En gräns som gör så mycket ondare i mitt hjärta än det faktum att vi har ett främlingsfientligt parti i riksdagen. Vad hände med alla som sa "Jag håller inte med om din åsikt, men jag kan gå i graven för din rätt att uttrycka den"? Det ligger något bakom de orden, nämligen demokrati. Och demokrati skapar man inte med varken bomber, vapen eller knytnävar. Demokrati skapar man just precis med ord.